supersonics -

young blood

Då har man kirrat nyårsklänning då, jävligt skönt. Var faktikst boyfrienden som hittade den igår, cred till honom. Hoppas bara han och hans gäng vågar sig ut till orten på nyår då, men det är jävligt oklart just nu. Kul att blondie styr, men sen får vi rulla vidare men mami min är ända borta i Uppsala så det är lungt!

Saknar vår african queen eller queens, men jag jobbar så mycket att jag ändå orkar göra så mkt annat. Kommer sakna henne extra mycket under nyårskvällen, min första onyktranyår. Kan gå illa det här. Jag har egentligen inte så mkt att skvallra eller bikta mig om. Sköter mig ganska bra just nu och det är ju inge underhållande läsning.

The Naked And Famous – Young Blood

2011-12-29 @ 20:05:09 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

knas bror

Så låg vi där till slut. Svettiga, nakna och tysta. Hela kvällen hade kunnat vara tagen från mitt liv för ett halvår sen, förutom den där lite underliga känslan. Det var väl nervositet antar jag. Vi är ganska dåliga på att prata du och jag, därför glider vi tillbaka in i trygga vanor trots att de är borta för länge sen. Det blev inget avgörande ögonblick då vi fann varandra igen. Det var en lång och trevande process där vi möttes halvvägs, eller det är så jag hoppas att det var i alla fall? Jag vet inte vad du tänker. Jag vågade inte fråga heller. Jag vet ju inte ens vad jag själv tänker längre.

2011-12-29 @ 17:19:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

oh africa

Softar i Malawi. Japp, softar. För det var visst inte så hard work work som vi trodde. Förvisso börjar arbetsdagen klockan sju, men så hårt är det egentligen inte att pussa och mata barn hela dagarna. Kärlekshungrande och sjukt söta barn. Livet är här är rätt så simpelt, det innehåller mest majsgröt, strömavbrott och disk. Det jobbigaste är när favoritbarnen har tuberkolos, är undernärda, vägrar äta och får åka in till sjukhuset. Då blir man ledsen.

Men Idag var det payday och då var det fest under lunchen när barnen sov ochjag och Karre blev tvingade att dansa och såg väl ut som robotar jämfört med afrikanerna. Det finns mycket jag vill berätta och skriva men det går segt. Nyår planerar vi att spendera på ett ställe som heter Monkeys bay, planen var från början att vi skulle till ett coolt backpacker place men det var fullbokat så vi tog Monkeys bay. Vi hade tänkt bli fulla och nostalgiska men planen krossades när vi fick en rädd och ängslig amerikan från alaska på halsen. AMEN FAN VA KUL. Den malawianska vodkan kostar 700 kwacha för en sjuttis vilket motsvarar ca 25 kronor, fyllan är alltså inga problem. Alaskastjärtisen frågar lite för ofta om man kan dricka vattnet här och om man faktiskt kan äta restaurangmaten. Faktum är att maten är jävligt god och billig, och nej H, vi kommer inte att komma hem som några tanned skinnybitches.

Vad mer? Jag har varit sjuk och haft feber. Jag har råkat blotta mig för en afrikansk man som satt och hade fest på vår veranda mitt i natten. Vi har blivit totalblåsta för att vi är mzungos. Vi har sjungit karaoke på en suspekt kinarestaurang som nog egentligen är en bordell. Jag och Karin har slagit vad om vem som kan hålla sig från att vara inne på facebook längst och den som förlorar måste fråga någon av de afrikanska kvinnorna en otroligt dum och vit fråga. Sverige känns avlägset men jag hoppas ni har det bra där hemma i snömodden.

2011-12-20 @ 19:51:37 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Reality hits you hard, bro

Hej, det var längesen!

Hänger inte så mycket här, hänger inte så mycket på internet över huvud taget. Men det har hänt en del sen senast.

Jag har gjort om mitt rum. Det är riktigt trevligt där nu och jag har lärt mig hela IKEA:s sortiment nu. Pallrade mig dit en onsdag för att handla ett tv-bord. Det kan jag nog bära hem själv, tänkte jag. Stod snart med inredning för ett nytt rum och insåg att jag tagit mig vatten över huvudet. Det löste sig i alla fall och nu har jag det fint.

Morre hade fest, det var riktigt kul. I alla fall för mig. Minns att jag kom dit väldigt sent och var ganska full. Hade pojken där, han skulle jobba dagen efter men jag och Krantzen tog oss an min vodka. Vi diskuterade på ett djupare plan och han tyckte att det var dags att bli "facebook-official" nu. Lugn tyckte jag. Håller med Blondie, han är som en tjej- och killkompis på samma gång!

Jag hänger mycket med Hjertis. Han är fin och vi har kul ihop. Ibland möter jag upp honom på Mariatorget efter jobbet. Han har alltid med sig en pepparkaka till mig och så brukar vi promenera någonstans. Ta en kaffe, kolla kläder och julklappar.

En eftermiddag på Fåtöljen hade vi det där snacket, snacket om oss ni vet. Jag blir alltid så obekväm av sånt. Det var han som tog upp det. Jag fumlade mest med händerna och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Vi konstaterade att båda skulle vara kvar i Sverige en tid framöver och att ingen utav oss skulle vilja vara med någon annan. Alltså, vi skulle bli besvikna om den andre nu var med någon annan. Sen gick vi hem och gjorde fisksoppa.

Den natten mötte jag upp honom. Han var full och söt och "Väntade på hörnet vid 7-eleven". Tog vårat deeptalk till en ny nivå och utredde lite hur vi känt hela tiden. Jag berättade om Italienaren och han om sitt ex. Han hade tyckt att jag verkade skeptiskt till en början, vilket jag var. Tydligen hade han aldrig "gått all-in" på en tjej så här förut och middagen var hans sista försök. Jag är glad att han gjorde det.

Hela gårdagen tillbringades med honom. Det var mysigt, gled runt i pyjamas och lämnade bara lägenheten för attt handla mat eller chips. Tänkte sätta oss på en pub och bli lite mysiga men insåg att vädret var alldeles för otrevligt för sådana aktiviteter. Drack lite starkvinsglögg och whiskey och såg Crash istället.

Det är så skönt. Jag behöver verkligen inte ha något överseende alls med honom, jag kan inte säga någonting jag ogillar. Man vill ju gärna hitta fel hela tiden, men jag gör inte det. Glömde säga det, men han stannar i Sverige! Han ditchade jobbet i Thailand, skrämmande men sant. Och jag är faktiskt glad att han gjorde det. Tydligen hade jag inte varit lika opartisk som jag själv trott, men jag gjorde faktiskt mitt bästa.

Har fått jobb också. Typ. På Riche, hänger numera med Anders Timell och serverar halloumi till Elin Kling och Pontus Gårdinger. Såg han, programledaren för Idol i torsdags också. Men det känns som ett trevligt jobb, personalen är rolig och vi lär snart kunna dra fördel av att jag jobbar där. Hehe. (Värt att tillägga: Riche och Slakthuset har ibland samma dörrvakt!).

Sitter nu och skriver önskelista. Har även fnulat lite på vad jag ska ge pojken, sa nämligen till honom att han inte skulle köpa något till mig. Men det var ju tre veckor sen, har ångrat mig. Åh, sånt här är ju bara så jobbigt.

2011-12-19 @ 00:06:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

all the other kids with the pumped-up kicks

Det här med dejter. Ett fenomen som jag har diskuterat flitigt den senaste tiden. På något vis har det blivit så aktuellt - jag vet inte om det bara är så att jag inte förut varit singel på väldigt länge, men det känns som om vi har kommit in i den åldern då killar bjuder ut en på dejt, och helt oironiskt faktiskt använder begreppet dejt när dom gör det.

Sedan kanske det inte är de mest spektakulära dejterna de erbjuder heller. Fine, jag måste ge credd till killen som bjöd hem mig till sin kompis flickväns (!) lägenhet för att laga middag till mig, och senare tog mig till en bar med stand up-comedy. Men de flesta killar brukar nöja sig med att försynt fråga om man vill ta en fika med dom. Fika. Stelt, lame och påminner om en arbetsintervju. Varför tror killar att vi tjejer så gärna vill fika? Är det deras bild av tjejer? Då tycker jag att ta en öl eller drink är ett bättre förslag. Blir inte lika sti stämning, och av någon anledning råkar båda avslöja mer än någon av dom först hade tänkt sig.

Ofta är det bara tröttsamt. Killen gör vad han tror förväntas av honom, och antagligen gör väl vi tjejer det med. Det är sällan man blir positivt överraskad och känner sig sugen på att ses igen. Oftast går man efteråt och tänker ut det lämpligaste sättet att rejecta en ny invit ifall den skulle komma.

Men några gånger är det ju ändå värt den där kaffen eller drinken.

2011-12-17 @ 21:08:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

''the greatest lies not in never falling, but in rising every time we fall''

Hahaah herregud. Ni vet han jag skrev om förut som hade skrivit om mig i sin blogg och om att träna och leva upp till förväntningar. Han som är uttrycket mysfitta personifierad, det var han som fick mig och Pokké att mynta ord som präkt och mys -fitta. Han har nu iallafall skrivit en bok som han ska ge ut. Jag vet inte vad som är roligast att han tror att han kan skriva någon slags memoar och att folk vill läsa det, att bokens titel är ''Vandra sin egen väg'', den otroligt töntiga omslagsbilden, eller om det är hur han verkligen lever upp till en sann präktfitta så mycket att knapt kan tro det.

Men måste ju läsa boken en människa uppväxt i en hålla utanför jönköping kan nog lära mig en del. Eller mest måste jag läsa den för att han har frågat mig om han får använda mitt namn till boken. Jag sa ja. Så självcentrerad som man är kan jag tänka mig att plåga mig igenom boken (kommer iof få mig några rejäla skratt) bara för att jag vet att jag omnämns, även om det kanske bara är en gång. Personligen tycker jag han borde döpa ett helt kapitel efter mig hehe.,, Spännande att se vad han faktiskt skrivit om mig

2011-12-11 @ 21:30:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()