supersonics

Softar i Malawi. Japp, softar. För det var visst inte så hard work work som vi trodde.  Förvisso börjar arbetsdagen klockan sju, men så hårt är det egentligen inte att pussa och mata barn hela dagarna. Kärlekshungrande och sjukt söta barn. Livet är här är rätt så simpelt, det innehåller mest majsgröt, strömavbrott och disk. Det jobbigaste är när favoritbarnen har tuberkolos, är undernärda, vägrar äta och får åka in till sjukhuset. Då blir man ledsen.

Men Idag var det payday och då var det fest under lunchen när barnen sov ochjag och Karre blev tvingade att dansa och såg väl ut som robotar jämfört med afrikanerna. Det finns mycket jag vill berätta och skriva men det går segt. Nyår planerar vi att spendera på ett ställe som heter Monkeys bay, planen var från början att vi skulle till ett coolt backpacker place men det var fullbokat så vi tog Monkeys bay. Vi hade tänkt bli fulla och nostalgiska men planen krossades när vi fick en rädd och ängslig amerikan från alaska på halsen. AMEN FAN VA KUL. Den malawianska vodkan kostar 700 kwacha för en sjuttis vilket motsvarar ca 25 kronor, fyllan är alltså inga problem. Alaskastjärtisen frågar lite för ofta om man kan dricka vattnet här och om man faktiskt kan äta restaurangmaten. Faktum är att maten är jävligt god och billig, och nej H, vi kommer inte att komma hem som några tanned skinnybitches.

Vad mer? Jag har varit sjuk och haft feber. Jag har råkat blotta mig för en afrikansk man som satt och hade fest på vår veranda mitt i natten. Vi har blivit totalblåsta för att vi är mzungos. Vi har sjungit karaoke på en suspekt kinarestaurang som nog egentligen är en bordell. Jag och Karin har slagit vad om vem som kan hålla sig från att vara inne på facebook längst och den som förlorar måste fråga någon av de afrikanska kvinnorna en otroligt dum och vit fråga. Sverige känns avlägset men jag hoppas ni har det bra där hemma i snömodden.