supersonics

Igår kom han hem. Igår sov jag hos honom. Det är ganska exakt ett år sedan vi senast såg. Sist var det jätte bra tills vi grälade och jag sa att vi inte skulle träffas mer. Vi hördes av ett tag, tjaffsade och sa lögner. Sen tog han studenten och lämnade Sthlm. Vi hördes av då och då. Fick fyllesamtal, fyllde 18 och han fick fyllesamtal.

Jag vet inte varför men jag tycker han är okej typ, jag har längtat efter honom. Men med honom är det så jävla svårt. Vi kan aldrig vara ärliga och säga vad vi egentligen tänker. Vi spelar spelet så hårt att tillochmed jag nästan ledsnar. Men samtidigt tror jag inte heller att jag skulle vara lika intresserad om det inte var på det sättet. Han är en sån kille som inte är generös med komplimanger men när man väl får en känns det så jävla äkta. Han är svår. Jag har kul med honom på ett annorlunda sätt. Men det är ändå inte så bra, gillar han mig? Jag vet inte, men jag tror det. Han är så jävla dryg men jag gillar att ligga i hans famn, känna hans lukt. Lukta som honom resten av dagen.