supersonics

Vad fan händer? Måste jag bli straffad för att jag har mått bra en lång period? Skit skit skit. Det är smågrejer men det irriterar mig som fan, gör att jag har en fet klump i magen, gör att jag vill slå alla just nu. Börjar med att jag har tappat/blivit bestulen på plånboken. Där jag har mitt skol-matkort, mitt bankomatkort, viktiga kvitton, presentkort. Sen så får datorn ett allvarligt virus vilket gör att tre rutor poppar varannan minut. Visst, datorn ska ändå slängas snart men det är så jävla irriterande bara! Till råga på allt så bor man med en irriterande pappa som tjatar 24/7. Nu drar jag ut och krökar bort problemen. Ha en bra lördagkväll...

Tung dag väntas. Sälja souvenirer på söderstadion och därefter se matchen GRATIS. Blir spännande, och då menar jag inte bara själva matchen. Tar för givet att Norsken är där med sitt öldagis och det är ju stor risk att Mowgli också kommer. Vad kan man säga? Har en thing för bajenkillar helt enkelt.

Pokemonens nv-hunk addade mig på facebook. Betyder det här att jag måste hälsa på honom när vi träffas på gymmet?

Allt för många kryptiska inlägg, jag förstår knappt någonting, men jag har mina aningar. Måste ringa någon, vem är vaken? Hur mår Mayhem och hur mår Kipango? Jag missade ett samtal vid kvart över ett för att jag låg och sov, så trött var jag igår.

Ganska just hemkommen från Mayhem. Tog sällis hem med Den Röde, då det visade sig att Mayhems lägenhet kryllade av AIK:are. Myskväll med udda killar samt för mycket cigg och vodka. Stötte på denna omtalade Lisen. Fick det bekräftat, han hade haft sin flickvän i fyra månader. Blev inget med idolen, han somnade. Ibland bestraffas jag faktiskt för min långsamhet.

Ni vet när man äter frukost med nån och det inte finns nån spänning i det hela what so ever? Så har min kväll/natt spenderats. Efter att ha dragit ut sent pga mitt otaggade alterego så krökades det i St Eriksplan med några heltokejsköna killar. Uttråkad och full bestämde jag mig för att möta upp det gamla På-get aka. Huliganen. Skulle bara bli en oskyldig promenad på söder, men alkoholen hade verkat och jag vad kissnödig som fa-an. Så drog hem och han följde med. Styrde senare efterfest som blev minst sagt skum. Konstiga killar som bankade i bordet blev utkastade (med all respekt) och en sjuuukt full Britta var på krigshumör. Hon är skön, och hennes pojkvän likaså. De kompletterar varandra helt enkelt. Grattis! I alla fall så blev det frukost hela natten med Tha Hooligan. Inte soft asså. Ett seriöst samtal hann vi med också. Om vad som hade hänt mellan oss. Damn, sånt ska man inte ta när man är full... Jaja, nu är de som de e. Fejkade bästa däckmode och lyckades övertala Kipango att dra med sig honom samtidigt som hon bladade. Bra jobbat! Galna tjejer som skrattade konstant. KONSTANT. Can't blame them. Jag har ju en vana att vara likadan på efterfester.
Nu väntar en sovande tjej på mig i mamis säng. (TB:s brud hehehe). Så ska krypa ner bredvid henne och få mig en god natts sömn. Enda problemet är att en random kille bjöd mig på en koffeintablett för en halvtimme sen. De har samma effekt som 5 espresso-koppar och man ska tydligen inte kunna sova på fyra timmar efter att man tagit en. Men ni känner Mayhem. Hon kan ju sova närsomhelst, vartsomhelst. God natt!

Heeey! Sitter och käkar leverpastejsmackor. Helt själv. Det var väldigt längesen jag sov ensam så hade tänkt bekanta mig med mig själv. Var ett tag sen vi hade lite quality time. Är det bra med mig? Ja det är soft. Lite mysigt full sådär, varken för mycket eller för lite. Perfekt. Hade jag kul ikväll? Ja faktiskt. Kvällen började segt men räddades på slutet. Som jag misstänkte var kolonilottsfesten inte nån hit, så vi drog istället till Superman där det var f3kk3. Fick tyvärr inte visa upp min råstyrka i den förväntade armbrytartävlingen, men kanske bäst det. Vill ju inte skrämma bort killarna. Jag och den Snälla(men ibland bitchiga)Killen försökte para ihop Swoschen med Mr Modell. Gick lite sådär, han var stel och hon var lagom taggad. Hon drog hem till den Dryga Killen istället.
Ska jag sova nu? Jaaaa! Eller? Godnatt.

Skippade de sista lektionerna och hookade upp med mitt lyckopiller sedan jag var fem istället. Vi drog till bagiz och kirrade en liter, inga problem. Ibland är det bra att gå i Kärrtorp, det är alltid nära till alla langare och om det krisar har jag till och med en langare som har skåp i samma korridor som jag, stabilt. Glada i hågen lallade vi vidare till söder där vi dödade tid på en bänk i sådär två timmar. Life is good.

Seg fredag. Enda värda var den stela situationen jag orsakade när jag på matten viskade till LA att jag alltid trott att praktikanten är asiat men att han tydligen är latinamerikan, och han hörde mig och osäkert började skratta. Jag vågade inte fråga om hjälp efter det.

Jag har hört rykten om att festen ikväll ska hållas i ett hus på en kolonilott. Låter inte särskilt stabilt.

Benen är rakade, nya fräscha underkläder är på och håret är plattat och förlängt nu är man redo för middag med familjen och familje kompisar.

Jag måste måste måste plugga. Har ett fett jävla noprov imorgon, hela mitt betyg hänger på det här. Varför pluggar jag inte? vart tog min studiemotivation vägen? snälla kom tillbaka.

Jag är så jävla lack. JAG VILL DÖDA NÅN. Kom ihåg hur lack jag var på flygplatsen efter London. SÅ arg är jag nu. Behöver skrika. Trodde allt var så bra. Valborg, vecka sjutton och fet fest fanns på schemat och on top of this så fick jag veta igår att mami är borta en hel vecka till. Alltså upplagt för en helg av Meyham-efterfester. Men så kommer det där andra päronet och förstör allt. Som vanligt. Tydligen har jag varit för dålig på att höra av mig om vart jag är och han känner att han måste "bygga upp" förtroendet för mig igen. Han vill inte att jag ska känna mig straffad. Först hade han tydligen bestämt sig för att jag inte skulle få gå ut alls men nöjde sig med att jag måste sova hemma hela helgen. Och vara hemma klockan 1. Tack Pappa, du är så ödmjuk. Jävla skit. Fattar han inte att det finns en anledning till att jag inte sover hemma. Tjejerna bor på andra sidan stan, får komma hem senare och delar inte rum med en lillebror. Jag klarar inte av honom. Vi hakar i varandra för lätt. FITTA

Vad finns det för regler gällande köp av pojkvän/flickvän-present? Är priset viktigt eller är det tanken som räknas? Kan man ge bort en begagnad kärleksgåva? Detta diskuterades under lunchen. Tunisiern visste inte vad hon ska ge sin Bobo i födelsedagspresent och Tuggaren erbjöd henne då hans klocka som han inte använder. Klockan som förut tillhört hans äldre bror, och som har ingraveringen Jag älskar dig från broderns exflickvän. I utbyte skulle Tuggaren få en parfym som Tunisiern inte använde längre (har fortfarande inte förstått vad han ska ha en tjejparfym till), och de båda såg detta som en win/win-situation. Några vid bordet tyckte dock att detta inte skulle vara särskilt ärligt eller äkta och protesterade. Det blev en het debatt som var nära på att sluta med handuppräckning om inte Tunisierns afrikanska temperament satte stopp för det och allt övrigt prat. Hon är en skön brud, tar ingen skit.

Det är valborg imorgon. Alla verkar ha stora förväntningar, varför? Valborg innebär brasa, hänga utomhus och fylla. Jag vill inte lukta eld och verkligen inte glida runt på en lerig gräsmatta med äckliga ungdomar däckade lite här och var. Och full, det är man ju ändå varje helg. Så inga ovanligheter imorgon alltså.

Lång dag idag. Har pysslat med både fältbiologi och köpt en lägenhet i Edinburgh.
Fick en lustig impuls idag. Min käre vän Trygg råkar äga en longboard. Det är ju riktigt nice liksom, att cruisa runt på en sådan i solen när man har håltimma. Skulle prova den själv, sa jag och sprang ut. Det gick bra, klarade svängarna och de mindre backarna. Det är i det läget man blir nöjd och går in igen, om man inte är jag förstås. Om man nu råkar vara jag så blir man på tok för övermodig och ska prova den stora backen med väldigt slät asfalt och många stora gropar i. Helst ska det vara nära den stora skolbyggnaden där många fönster vetter ut mot backen i fråga. Vill inte beskriva själva krashen allt för ingående men jag säger så mycket som att den resulterade skrubbsår i panna, över höger arm och ryggen.
Mötte upp kära Blondie efter skolan. Vi skulle då gymma alltså. För det flesta ter sig detta nog helt normalt men det där med tyngder är inte riktigt min grej, men Blondie är väldigt bra på att övertyga folk. I alla fall mig.
Väl där får min kära vän den fantastiska idén att gå in i viktrummet där det tydligen bara hänger biffkillar. Jag vet inte vad man ska säga om Idolen, men utav alla människor ser jag honom där. Vänder mig omedelbart om och väser till min kompanjon att hänga på. Hon må vara bra på det mesta men i att vara uppmärksam är hon ingen höjdare. Hon segar och han hinner komma ikapp bakom när hon säger (högt); Fruwie, vad håller du på med?
Fail.
Jag vänder mig sakta om och hälsar på honom. Var samlad, vi pratade ett tag. Han tackade för senast, frågade vad som hänt med min arm och resten av passet var jag distraherad. Han kom fram och pratade då och då som bara för att jag inte skulle få tänka på någonting annat.
Som om inte allt detta vore nog, som om jag och Blondie bara bad om drama dyker ytterligare en man upp. Allas våran Fiolspelarens snygg-naturtrea. Vem sa att det inte kunde vara action en onsdag? Give me a break!

Mina vänner är typiska singletons. Såna som älskar pojkar, män, lammkött(!), men som aldrig låter det gå tillräckligt långt för att det ska bli något seriöst. Ibland har det hänt att några av dom testat på en riktig boyfriend men sedan tröttnat efter någon månad och därför dumpat killen och glatt återvänt till singellivet. För de har inga problem att finna killar. De både jagar och blir jagade, spelar fullt ut. Leker runt och utnyttjar situationen till max.

Och även om jag har det sjukt bra och inte skulle vilja byta, så kan jag bli lite avis ibland. Det är soft att vara singel, inte ha några begränsningar. Man kan vara hur självupptagen och hänsynslös man vill, en riktigt bitch. Babe In Total Control of Herself. Plocka pinnar varje helg utan särskild stor eftertanke. Inget riktigt ansvar. Det är enkel livsstil som inte kräver plats för fler än en. Så njut säger jag bara, för plötsligt händer det.

Jag bröt löftet endast några timmar efter förra inlägget. Har nu ett halvfullt ciggpaket och en skamsen själ. Varför är jag så svag? Känns inte helt okej. Min akilleshäl for sure. Pumpa Justin Bieber, Mejarn, så blir allt bättre. Det vet du. Har nu spenderat hela dagen med att kolla på alla youtube-klipp som finns med killen. Någon annan än jag som får flashbacks till höstlovet 2008? Då var det ett annat JB som gällde. Jonas Brothers för att vara mer exakt. Jag har sannerligen en märklig dragning till flickidoler. Fast det är lite mysigt måste jag ändå medge. De får mig att fantisera om villkorslösa romanser med ärliga avsikter. Vart tog den där kärleken vägen som dom sjunger om? När man blev kär stup i kvarten, när det inte var några spel, när allt inte handlade om perfektion in i minsta detalj. Det är fan stora projekt nu för tiden att hitta nån som man inte tvivlar på så fort nåt litet går snett. Vi borde låta hjärtat börja styra igen istället för hjärnan. Alla dessa jävla osäkerheter och denna oändliga tveksamhet dödar mig. Det DÖDAR mig! Det ska inte behöva vara svårt. Vi måste inte spela lidelsefulla spel för att fortsätta vara intresserade. En kille som är rolig, ärlig, sexig och mogen borde finnas runt varje husknut. För folk blir ju fortfarande kära. Kärleken har ju inte dött ut. Jag är en romantiker, men jag börjar fan lessna nu. Och det är lite för tidigt för det. Jag är inte ens sjutton år än. Det är nu man ska ha sina High School-romanser. Nu tar jag banne mig tag i detta och går och kärar ner mig. Det är på tiden. Eller hur?

Tystnader. De kan vara sköna och befriande. Under vissa tystnader förstår man varandra bättre än om man skulle klä tankarna i ord. Ibland kan det vara nödvändigt med en paus från pratet för att låta meningarna sjunka in. I en tystnad kan man mötas i samförstånd och dela så otroligt mycket med varandra.

Och så finns det de stela tystnaderna. Jag har en hatkärlek till dem. Det är underbart att bevittna en pinsam tystnad mellan två andra människor. En sån när man bara kan luta sig tillbaka med ett flin, kanske till och med göra dem ännu mer obekväma genom att uppmärksamma det stela i situationen med nån irriterande replik, typ "Ja.. Här var det ju livat" (dock kan detta ha en motsatt effekt ibland eftersom det brukar framkalla skratt och därmed är den stela tysnaden bruten).
Men blir man själv utsatt för en stel tystnad är det INTE kul. Så fort tystnaden kommit är det nästan omöjligt att bryta den, och ifall man gör det blir det oftast med nån fråga om skola eller väder som är så lam att det är uppenbart att det enda syftet med den var att komma ur det obehagliga silentium man är i. Och ju längre det tar för en att komma på något att säga, desto mer meningsfull känner man att det man ska kläcka ur sig måste vara. Man känner svetten i pannan samtidigt som hjärnan jobbar på högvarv för att komma på något vettigt samtalsämne, kollar sig runt i hopp om att se någon person som kan rädda en från hela situationen. Man kanske rentav börjar nynna eller vissla. Till slut inser man att man lika gärna kan ge upp. Det är då man flyr efter att man ursäktat sig med att man ska "längst bak i vagnen" eller "träffa en kompis".

Sen finns det ju de stela tystnader där det är stelt av en anledning, typ  när man möter ett ex eller gammalt ragg. Det är då man lättast bryter tystnaden genom att uttala stelheten. Ett "Oj det här blev ju lite stelt" i rätt sammanhang skapar en connection, som om man har en hemlighet tillsammans.  Men ifall det är stelt bara för att man inte känner varandra tillräckligt bra är det ju inte en höjdarreplik precis. Ett tips från coachen bara.