Dö hårt
Igår var det cocktailfest för Rydfjäll. Det var en lång bussresa och det var en redig promenad från busshållplatsen. Det var välkomstbål gjord på vodka och piggelin och det var halvstela brudar. Det var snapsvisor som löd: "Pulla mig i fittan, tjofaderittan!" Det var ganska mycket folk och det var helt okej kul.
Blir alltid lite obekväm när jag inte känner särskilt många, men insåg med tiden att ungefär alla på festen kände så. Så det var bara att hålla sig till de man kände alternativt mingla. Hade tydligen träffat en kille där på Collage. Inget som helst minne av hans ansikte men jag hade varit trevlig i alla fall.
Hon fick sina presenter, vi hade frågesport om henne. Killarna kom, Maggio spelades. Ett glas krossades, Avicii spelades. Festen rullade och alkoholen började så smått ta sig ut i mitt blodomlopp. En vän var deppig för att hennes pojvän gjort slut, en annan tyckte att alla killar var fula. Lizzies Mr Big hörde av sig.
Men när DL i min klass erbjöd sig att skjutsa mig till Slussen tackade jag inte nej. Jag kände att jag gjort mitt där, kollade runt med mina vänner men bestämde mig för att kila hem. Väl hemma hör Alex av sig och jag drar av mig cocktailklänningen, tvättar bort läppstiftet och glider hem till honom.
Det var trevligt. Fortsatte med våra mindre romantiska filmval och såg Die Hard. Drack thé. Pussades. Kollade på varandra så där som man gör. Kilade hemåt halv sju på morgonen. Är inte så förtjust i att sova borta. Men det här kan bli någonting intressant.
