supersonics

Väkommen. Jag lever. Jag lever men inte med känsla utan på rutin. Jag har börjat jobba, jag fick för mig att träna fotboll igen, jag pluggar så ofta jag kan och sen sitter jag uppe hela nätterna och förlorar mig i min andra verklighet. Film. Inatt hann jag med fyra stycken. Jag såg solen gå ned, jag såg den gå upp och när mitt alarm ringde för en kvart sen så var det dags att stänga av den sista filmen. Redo för en ny dag. Känner mig inte trött. Bara som att jag är i trans. Jag går på tomgång. Kan känna mig lycklig när jag drömmer mig bort i de världar som jag får se på nätterna. Det är då jag känner mig som mest levande. Två timmars fördjupning i icke existerande människors liv. En falsk, påhittad men ack så underbar verklighet.

Om jag låtsas så flyter allting på rätt så bra.