supersonics

Det är kul när killen man träffade på krogen men som man knappt minns namnet på, ännu mindre hur han ser ut hör av sig en måndagskväll. Framförallt när han betalar taxin hela vägen hem, jag däckar i hans säng, väcker honom tidigt sjukt bakis och ful som stryk, äter upp all mat, glömmer plånboken så han får springa tillbaka och hämta den, och lämnar med ett kyligt hejdå. Minns inte ens att jag gav honom mitt nr. Det är en snäll kille det där, inget för mig alltså.