supersonics

Dagen börjar med vårsol, Otis Redding och finaste M. Leendet på mina läppar var som fastklistrat tills jag kommer hem och märker att jag är utelåst. Min kära yogamorsa är en sån där som tycker det är befriande att lämna mobilen hemma-FML. Ingen som svarar på luren, ingen som vill rädda pokémon. Två och en halvtimme senare när jag kom in igen kände jag mig inte lika glad längre, utan det var mer liggapåköksgolvetmode. 
 
Nu blickar vi framåt istället, söndagsångesten dämpas ändå rätt så duktigt av att KGY har studiedag. Dock får man lite ångest av vad de har döpt dagen till, studiedag liksom. Men ni vet ju hur jag jobbar- inte alls. Jag ska zhoppa, weheiii! Är helt övertygad att om jag skaffar en vårjacka och ett par cleana converse så blir allt bättre. Det blir bättre.