supersonics

Onsdag. Kakan springer ut och tänker aldrig mer besöka östermalm, förutom när hon ska hämta sitt stipendium - för hon är bäst. Mottagningen. Jag blir full på tre glas bubbel och runt klockan halv åtta går jag hem för att sova av mig ruset lite och för att byta om. På vägen tillbaka möter jag en full mejare. Tillbaka i casa de kaka är det både mindra alkohol och folk. Kvar är Poké, Kulturkillen och 25000-kronorskillen. Spelar ölspelet för första gången på riktigt. Blir lagom fulla och beger oss mot laroy.

Varken jag kakan eller poké är tillräckligt nyktra för att få komma in. Blir nekad två gånger. Men tillslut snubblade jag in ändå? hur? spottade kakan en vakt i ansiktet what? dansade, försökte winga men rullade istället tunga med både baben och klockan. Sen var alla tjejer borta och jag skulle på efterfest ute på stora essingen. Slaravde bort mitt sällskap. hittade tillsut rätt busshållplats, tack för iphone och googlemaps. Hann på vägen säga till peder fogstrand(?) att han var kort och bli stannad av paradisehotel andreas men sprang vidare och kom först efter på att jag tycker att han är snygg.

Kom på bussen men hela gänget som skulle till festen, blev ''slagen'' av Finky så jag började blöda näsblod. Helt blodig och alldeles ensam utan öppna macker konstaterade jag att stora essingen suger! Ringde daven och fick tvätta av mig innan jag anläde till Ifronter killens hus. Vid det här laget relativt nykter. Allt kändes hemskt och ville bara bli full. Finky hjälpte mig och vi hittade vin och jag blev jättefull. Hoppade tydligen studsmatta och råkade flasha mig själv, ångest, ångest, ångest.

Mitt första minne från morgonen är att jag går i en trappa. Där sitter det tre göteborgare i 25-års åldern.
Konverstationen ( jag fortfarande full)
- Tjaa
- Tjaa vilka är ni?
- Vi bor här?
- Va nej det gör ni inte, det gör Ifronter killen
- Ehh, nej vi bor här. Du måste ha gått in i fel hus.

Haha, tydligen hade jag gått in och lagt mig och sovit tre timmar i fel hus. Skumt. Har såhär i efterhand fått berättat för mig att det tydligen var ett kollektiv och alla trodde att jag var någons kompis sen när alla var vakna och de upptäckte att ingen kände mig hade de bestämt sig för att väcka mig.

Ringde Daven som räddade mig. Han är riktigt snäll. Han och två andra hade tydligen letat efter mig i två timmar och kört runt med bil längs hela essingen. Har fortfarande sjukt dåligt samvete. Tack tack tack tack för att du tar han om mig och förlåt för att jag alltid skämmer ut mig.

Jag kan inte hantera min alkohol, ska därför vara helt nykter till tågluffen. 36 dagar. deal!