supersonics

Varför sa han så? Varför, varför, varför?
Jag var ju så glad. Han med. Eller?

Men varför sa han så? Ut i mörkret. Till mig.
Från tätt ihopslingrade till ensamma.

Kom tillbaka älskling, kved han. Sökte mina ögon. Lämna mig inte. Lämna inte.
Stirrade tomt med blicken fäst någonstans utanför fönstret.

Varför sa han så? Det måste betytt någonting. Han måste tänkt på det.
Sätter mig upp. Han stryker fingret längs min ryggrad.

Snälla, snälla kom hit. Jag menade inte så. Du förstår inte.
Kramar om mig på sättet som bara han kan. Som jag älskar men jag gör motsånd.

Puffar försikigt mitt ansikte åt sidan med sitt.
Andas på min hals. Kysser.

Hela kroppen lägger av. Ger mig hän. Fortfarande med blicken tom.
Lovar du? Säg att du lovar. Jag vill tro. Så himla gärna tro.