supersonics

Är det för att man saknar honom?
För att man är full och så förbannat kåt att man måste få ligga ASAP eller helt enkelt bara för att han är mest lättillgänglig?

Kanske lite allting?
För det är så himla lätt att bara falla tillbaks i gamla rutiner.
Lite alkohol i kroppen och tanken slår en genast;
Vem hade man senast sex med?

Nånstans i vinets rus trillar ett sms in och man vet att han bor fem minuter bort. Att föräldrarna är i London och syster i Asien. Och man känner att man saknat varandra, närheten. Man vet att man inte borde men också att inget är som förr. Så man skjuter bort allt vad känslor heter och tänker bara på njutningen.
 
Två kroppar. Man är så nära varandra man bara kan vara en människa.

Och man vaknar tidigt den morgonen av en konstig känsla. Och man undrade hur man hamnat där och man kväver impulsen att kyssa honom.
Så gör han det.

Så har man en sån där fin, ljus morgon och han nynnar på Jag ger dig min morgon men man blir inte ett dugg ledsen. Fast man borde vara i upplösningstillstånd vid det laget. Och man känner så himla mycker utan att veta vad. Utan att släppa kontrollen helt. Inte igen.

Men det är så otroligt lätt. Att skämta, sjunga högt och retas.
Sjunga tillsammans när man steker bacon och scrambled eggs. Dansa runt i lägenheten. Låta honom lyfta upp mig på köksbänken och kyssa hela mig. Skälla på honom för han kallar mig sin älskling.
Don't you know that you're nothing more than a one night stand?  

Vänskapligt men kärleksfullt. Fortsätter intala mig själv för det funkar.