supersonics

Stockholm skyline 01.30.

Varför kollar han så? Som om han väntade sig nåt och som om jag var det mest intressanta i världen. Varför kom han ens hit?

Och varför känns det så
rätt?

Närheten. En famn och rätt doft.

Han förvirrar mig och jag hatar honom för det.

Jag är inte kär i dig längre. Säger jag.

Hans reaktion förvånar mig och jag orkar inte. Nu.

Han säger att han vill göra något eget. Klara sig själv. Plugga i annan stad i höst.

Pratar om misstag. Att han begått ett men jag lyssnar bara med ett halvt öra.

Det är stjärnklart nu och vi sveper in oss i en filt på bänken. Värmer varandra och hittar karlavagnen upp och ner. 

-Om vi stannar här till soluppgången. Får jag en kyss då?