supersonics

Orienteringsdag idag. Jag var övermodig och bestämde mig för att springa med the incredible hulk. Efter att ha sprungit, och då menar jag verkligen kutat efter honom i typ 50 meter var jag död. Karin också. Och när vi godhjärtade unga damer stannade i skogen för att hjälpa en liten stackars pojke som hade totalvurpat med sin mountainbike så var inte the incredible hulk lika godhjärtad. Efter att ha virrat runt i hellasgårdens skog/träskmarker i cirka tjugo minuter sätter vi oss lydigt och väntar på vår hjälte för att sedan kuta in i mål som riktiga krigare. Det är så man fixar ett MVG kära vänner.