supersonics

Hade mentorssamtal idag. Ni vet, ett sånt där som går på en kvart. Har alltid gjort det för mig i alla fall. Ser bra ut i alla ämnen. Trivs i skolan. Bla bla bla..

Idag var det helt annorlunda. Minst sagt.
Mysmentor man har ändå. Vi pratade om prestationsångest min avsaknade studiemotivation över en timma. Hon sa att min närvaro sjunkit drastiskt och att jag är efter i många ämnen. Undrade om det var någonting jag och Mojo hade bestämt tillsammans. Typ konspiration, eller vadå?

Slutsatsen hon drog utav hela samtalet var att jag borde bli kär och hitta någon rolig och stimulerande aktivitet. Nånstans där jag kopplar bort helt från skolan och förpliktelser. Sedan sa hon att jag inte skulle oroa mig mer för skolan och åka till Berlin och ha roligt. Fina, fina förvirrade läraren. Jag gillar henne.

Direkt efter skolan bar det av till Sergel biografen för lite feministhäng och "Tusen gånger starkare". Jag diggar dem, skönt att hänga med massa smarta och softa tjejer liksom. Lyckades skaka av mig den blonde italienaren igen med löften om att ses imorgon. Hur hemskt kan det vara liksom?

Påväg hem såg jag jävligt sexiga killar överallt. Vad var grejen med det liksom? Dessvärre var alla förmodligen lite för gamla och hade flickvänner väntades hemma. Men jag klagar inte. Lite ögongodis sitter aldrig fel.