supersonics

Vaknade upp ensam i mor mayhems sköna säng. Lägenheten var tom och ödslig. Ingen annan än jag där. Ringer upp herr Jangemo och informerar honom om att jag behagar infinna mig till matchen. Väl framme var han aningen bitter då vi inte hade någon keeper, "hon var frisk i natt hörde jag, men nu är hon tydligen sjuk". Hur som helst var det väldigt skönt att spela fotboll, lite som terapi för mig faktiskt (ja mayhem, jag är väl mobbad då). Ikväll kör vi igen, de e inga problem.