supersonics

Humöret stämmer överens med vädret. Velar fram och tillbaka, pallar man ta sig till sköndal för att fira hockeykillen? Man tvingar sig till att orka. Sminkar över ångesten och hoppas på det bästa, för just nu känns det som om mitt liv hänger på den här kvällen. Antingen räddar den mig eller drar mig bara djupare nedåt.

Jag lovar att inte vara lika drama imorgon. Då ska jag vara pepp och glad, taggad på plugg och match. Hejdå.