supersonics

Ja, plugg plugg plugg. Som alla ni andra där ute. Jag pluggar lika lite, skolkar lika mycket och klagar precis hela tiden. Flyttade hem till farsgubben idag och så fort jag klev innanför dörren bröt jag ihop. Bokstavligen. Låg och grät i en halvtimme. Lyckligtvis kunde han trösta mig. Precis som förr. Still the same man. Tack vare honom känner jag mig nu lite lugnare.
Jag är en av de få som inte berättat om helgen..och så får det förbli. Har inte mycket att tillägga. Samma gamla visa varje helg. Det är på vardagarna allt händer nu för tiden. Igår var jag stekt. Totalbränd. Skogsgläntan vid skinnarviksberget är det sjukaste jag upplevt. Jag var en sjuttio-åring och kipango en två-åring. Hela livet var en teaterscen och bruden kunde inte sluta garva.
Den röde baronen har fortfarande inte anlänt. Det är så typiskt. Jag är helt enkelt inte gjord för att få uppleva roliga saker utan att det ska komma massa skit på köpet. Om nåt bra händer så vet jag att nåt dubbelt så dåligt kommer hända inom snart. Det har vart så ett tag asså. Skitkarma. Vad har jag gjort för fel?!