supersonics

Okej nu är det såhär, jag har gett mig in på något riktigt korkat. Och det kommer jag självklart på såhär i efterhand. En kompis är hobbyfotograf, han har precis gjort en fotoblogg där han har nya teman varje vecka. Nästa veckas tema är, hör och häpna, blondiner. Därför fick han den otroligt käcka idéen att fråga mig om jag vill bli fotograferad. Och här kommer det riktigt dumma. Jag sa ja! Vad i helvete tänkte jag med? Jag hatar ju att bli fotograferad. Jag skräms av att få den sortens uppmärksamhet. Jag klarar inte av att känna hur människor kollar på mig. Jag har svårt att gå förbi personer i ljushallen för rädslan att bli granskad. Och nu, nu ska jag ställa mig framför kameran. Helt ensam. SOFT.

Frågan nu är hur fan jag ska bete mig. För om jag ska bli fotad är det väldigt viktigt att det blir snyggt. Men för att det ska bli snyggt innebär det att jag måste vara lugn och avslappnad. Jag måste se sådär I-dont-give-a-fuck cool ut. Något som definitvt inte kommer naturligt för mig. Så nu finns det tre alternativ för att de här bilderna ska bli någorlunda representabla. Antingen så sveper jag några shots, drar en lina eller röker en fet. Har inte riktigt bestämt mig än, men det lutar åt det senaste. Man ska ju tydligen bli sådär brutalt skön och lugn. Nån som säljer weed?