Ett offentligt brev om förlåtelse
Jag vill börja med att säga förlåt till alla fina människor där ute som var tvugna att umgås med mig fredag kväll till lördag morgon. Det finns inga ord som kan förklara hur synd jag tycker att det är om er. Ångesten är grov kan jag berätta. Försöker att radera kvällen ur minnet, men på något märkligt sätt lyckas nya saker ploppa upp i huvudet hela tiden. Flashbacksen vägrar ge med sig. Usch...
Jag vill fortsätta med att säga att jag hoppas att ni inte ser ner på mig nu. "en full mans ord är en nykter mans tankar" stämmer inte in på mig. Jag lovar! Glöm allt jag gjorde och sa i fredags. Allt var lögn (vet inte vad jag sa men antar att inget var av värde).
Att skämmas över sig själv är nog den värsta känslan som finns. Jag satt och tänkte på detta i den tråkiga bilresan hem från den tråkiga 50-årsfesten (på vilken jag spenderade 2 timmar med att äta äcklig mat och konversera med min bordsherre som var väääärldens tråkigaste människa, för att sedan gå och lägga mig vid 21.00 och sova i 12 timmar. Värt!). Om jag fick fylla i en sån där kompisbok nu där det står random fakta om en själv skulle det stå typ såhär:
Namn: MSKR
Ålder: Nästan 17
Hatar: att skämmas över sig själv/nåt man gjort
Älskar: att slippa skämmas över sig själv/nåt man gjort
Känns som att det skulle beskriva mitt liv. Okej, jag kanske överdriver lite. Men tjejer, hata inte mig! Jag vill speciellt nå ut till Kakan och Kipango och be er om en sista sak. Påminn mig aldrig mer om den här kvällen. Berätta aldrig saker som jag sa eller fåniga grejer jag gjorde i fredags. Och framförallt, förlåt mig för att jag plågade er med "Vad sjuuuuukt" i flera timmar. Det måste känts som en oändlighet.
Juste, en SISTA sak nu. Till alla tjejer, förutom nykteristen, snälla rara söta underbara. Det skulle vara skitgrymt om ni kunde supa er redigt fulla nån gång snart medans jag är nykter. Så att jag inte känner mig lika dålig. För just nu känns det som om jag är den enda i gänget som någonsin skämt ut sig och varit full. Frustrerande!
Jag vill fortsätta med att säga att jag hoppas att ni inte ser ner på mig nu. "en full mans ord är en nykter mans tankar" stämmer inte in på mig. Jag lovar! Glöm allt jag gjorde och sa i fredags. Allt var lögn (vet inte vad jag sa men antar att inget var av värde).
Att skämmas över sig själv är nog den värsta känslan som finns. Jag satt och tänkte på detta i den tråkiga bilresan hem från den tråkiga 50-årsfesten (på vilken jag spenderade 2 timmar med att äta äcklig mat och konversera med min bordsherre som var väääärldens tråkigaste människa, för att sedan gå och lägga mig vid 21.00 och sova i 12 timmar. Värt!). Om jag fick fylla i en sån där kompisbok nu där det står random fakta om en själv skulle det stå typ såhär:
Namn: MSKR
Ålder: Nästan 17
Hatar: att skämmas över sig själv/nåt man gjort
Älskar: att slippa skämmas över sig själv/nåt man gjort
Känns som att det skulle beskriva mitt liv. Okej, jag kanske överdriver lite. Men tjejer, hata inte mig! Jag vill speciellt nå ut till Kakan och Kipango och be er om en sista sak. Påminn mig aldrig mer om den här kvällen. Berätta aldrig saker som jag sa eller fåniga grejer jag gjorde i fredags. Och framförallt, förlåt mig för att jag plågade er med "Vad sjuuuuukt" i flera timmar. Det måste känts som en oändlighet.
Juste, en SISTA sak nu. Till alla tjejer, förutom nykteristen, snälla rara söta underbara. Det skulle vara skitgrymt om ni kunde supa er redigt fulla nån gång snart medans jag är nykter. Så att jag inte känner mig lika dålig. För just nu känns det som om jag är den enda i gänget som någonsin skämt ut sig och varit full. Frustrerande!
Kommentarer
Trackback
