supersonics

Vi är döda. Våra kroppar tål inte denna dräggiga livsstil men vi kör ändå. Ikväll blir sjätte kvällen och den ska vi ladda upp för ordentligt med förkrök på Danderydskillarnas hotell. Kanske dags att smaka på kolan, kära Pokémon? Kvällen igår var skev. Några fick rejäla snefyllor och det slutade med gråt och tidig hemgång. För mig var allt bara softsoft tills värmdökillen började prata om Mowgli. Ville veta mer, vilket slutade lite sådär. Blev bjudna på champange och jordgubbar av några rika fransmän, minuterna efteråt satt vi på trottoaren och tiggde pengar till pizza. Det är så livet kan gå, snabba puckar. Alla har lagt ner tankarna om semesterslice och längtar istället hem till våra älskade pojkar. Dock har den sexuella frustrationen gått så långt att Mejjarn och Adidas dräglar efter den enorma svarta vakten utanför Nordic Bar. Once you go black you never go back.