aaaalll by myself don't wanna be all by myseeeeeeeelf

Just hemkommen från match. Torsk. Fan fan fan pallar inte hemmakväll, inte ens mamma är hemma. Blir deppig och vet inte vart jag ska ta vägen. Kakis ringde och var packad, skulle på någon creddig nyöppnad krog. Life is good when you turn eighteen.

Det är sjukt hur bitter jag blir av att se alla jävla studenter. Och inte bara det, jag blir vemodig och känner att allt är flyktigt, inget är förevigt. Ska alla 91or bara försvinna ur världen nu? och om ett år försvinner 92orna. Jag vet att
gymnasietiden är den bästa tiden här i livet och att det är då man är ung, full och dum. MEN JAG ÄR AVUNDSJUK. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0