cry me a river
De må vara klyschigt, men i så fall uppstår nog klyschor av anledningen att dem faktiskt stämmer.
Man är vacker när man gråter, okej det är inte vackert när mascaran rinner, man hulkar sig och snorar och ögonen blir röda och svullna. Samtidigt är det något äkta där, ingen yta finns där längre och fasaden faller. Man visar att man är sårbar, man är inte odödlig. Tårarna som sakta rinner och ögonfärgen som träder fram tydligare än annars. Man kämpar och stretar emot, för det är inte lätt att visa sig sårad. Egentligen är det vackert.
Du får aldrig tro att jag inte bryr mig om dig vännen min.
Kommentarer
Trackback
