supersonics

Jag fryser nu också. Eländigt.
Hjälper inte med ångestmusik eller att ingnorera den växande plugghögen.
Vill gråta, typ. Eller skratta jättemycket. Att jultomten ska komma inspringandes i mitt rum och säga;
GRATTIS BABY DU ÄR SÅ AWESOME SÅ DU FÅR SOMMARLOV TILL SOMMARLOVET
Vad händer med mig? Jag vill ju inte det här. Jag var ju så glad. Är det Thåströms fel?
Vill träffa någon. Prata om viktiga saker. Prata med någon på riktigt, om något som är äkta.
Jag vill ha kärlek så jag inte vet vart jag ska ta vägen och som kan bära mig på ett litet fluffigt moln över allt jobbigt.


update: jag kör en blogrape innan jag publicerar inlägget åt dig fruwie. Jag vet att det kan verka hopplöst ibland. Man känner sig oälskad, osäker, onödig. Allt man längtar till ligger så långt fram i tiden att det knappt är värt att vänta på. Men du ska veta att du är så älskad och att vi bryr oss sjukt mycket om dig. Jag ska göra mitt bästa för att du inte ska gå ner dig, att ingen av er tjejer ska göra det. Ni är för bra för att gå till spillo.
Fokusera på det bra och försök blicka framåt trots att det känns så långt borta. Sommar brudar, sommar! Det kommer bli tungt.
Nu ska jag inte inkräkta mer på ditt inlägg, och förlåt för alla klyschor. Men jag säger dom för att de är sanna.