supersonics

Episkt misslyckande, for real. Har för i helvete varit taggad på grabben sen jag gick i ettan (får jag chans på dig?). Igår kväll var det han som styrde efterfesten, och jag var på plats. Hade redan alldeles för mycket alkohol i blodet när jag kom dit och inte blev det bättre av att grabbarna hade fyra liter vodka att bjuda på. En kyss i köket när folk började röra sig gav löften om annat. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, jag skulle väl visa mig på styva linan skulle jag tro. Klockan halvtio vaknade jag i alla fall upp, med en halvnaken man bredvid mig. Jag kollar ner på mig själv. Fullt påklädd. Jag känner hur paniken börjar krypa i kroppen, springer runt lite i lägenheten och hittar adidas och mayhem. Dem försäkrar mig om att jag inte ställt till med några problem, jag var mest glad. Alla ville bort från bakismisären och försvann hemåt rätt snabbt. Jag bestämde mig för att stanna, ville rätta till mitt lilla misstag lite grann i alla fall.Om jag lyckades vet jag inte, jag kunde inte sluta somna hela tiden. Grabben tog sig upp ur sängen och gjorde makaroner och köttbullar åt oss till frukost, sweet dude. Nu är jag precis hemkommen och mår som jag brukar på söndagar, mår som jag förtjänar kanske man ska säga. Jag kommer inte plugga idag, kommer inte göra något av nytta överhuvudtaget. Jag kan gör mamma stolt någon annan dag.