supersonics

Måste chansa ibland, inte vara den som bangar liksom.
Hookade upp med idolen helt själv i fredags, bara sådär. Vart vi skulle och med vilka var det ett väldigt hemlighetsmakeri om. Enda instruktionen var att ha randiga strumpor, helst skulle de bräcka hans då. Jag tog temat på största allvar och körde på långrandiga strumpbyxor, tungt. Såg ut som Pippi Långstrump i Converse, typ.
Hoppade på tvärbanan när han avslöjade att vi skulle till en vän på vinkväll. Drick rött vin eller gå under sa han, så jag hade helt enkelt inget val. Det gick bra. De var trevliga och det pratades musik, böcker och första fyllor. Nostalgi.
Några timmar senare bar det av till Judiths och Bertil. En myskrog i Hornstull ägd av några sköna hiphoppare. Ja, krogen igen. Börjar bli gammal? Fick hursomhelst skaka hand med självaste Tomas Rusiak. Legend.
Han sa att jag hade tre alternativ; Att försöka komma in på Söderhof med grabbarna, åka hem till mig själv eller så hade han en till flaska rödvin som väntade hemma. När man ändå håller på kan man ju lika gärna köra fullt ut tänkte jag. Hemma var inget vanligt hem, hemma var kyrkan. Det var stort och mörkt och jag låg på altaret och han spelade orgel. Vi gick upp en trappa till en lägenhet med en likadan tavla som min bror har. Vinet korkades upp och det ena ledde till det andra. Min sömn avbröts en stund klockan sex på morgonen av en hoe som fann det passande att ringa mig och sjunga om när han sitter och äter sin frukost. Great.

Åt nästan frukost hemma i sällskap av idolen och kulturdelen. Kändes udda. Han skulle spela badminton och jag ville hem och duscha. Vi pratade om livet och framtiden. Inget uttalat om att höras av men kanske något som skulle kunna tolkas som små hintar. När han kom hem den dagen skulle han mötas av välta glas, salt på mattan, en vinfläckig filt och en tom vinflaska. MAYHEM.