supersonics

Jag är uttråkad och avundsjuk. Jag har ingen aning varför. Det är rätt ologiskt faktiskt. Det händer saker hela tiden, känns som att livet går i 180 och tiden inte räcker till. Och avundsjukan, var kom den ifrån? Den är inte ens riktad mot någon särskild, det är bara en känsla som skaver i bröstet. Eh ja, jag är skev.

Kära fästmö, är inte den rätta tidpunkten för att gadda oss typ nu? Jag känner mig mogen, det är dags att göra det ultimata mandomsprovet. Att blinga mjölkpåsen var bara en mjukstart.
Jag tappade ringen, men vi kommer aldrig förlora detta bevis på vår samhörighet.